Vildhästen

*BOOM*

Jag öppnade ögonen. Det blev väldigt ljust så jag kunde inte riktigt öppna ögonen jag var tvungen av chisa.

-Hur mår du?

Sa en kvinna som kom fram till mig.

-Bra. Tror jag..

Visste inte vad jag skulle säga jag mådde ju psykiskt bra men jag visste inte vad som hade hänt förens jag  tittade lite längre fram. Jag såg mitt ben. Jag hade gips. Vad hade hänt?

*Knack* *knack*

Det knackade plötsligt på dörren. Jag såg Kajsa. Jag visade med handen att hon fick komma in. Hon gick fram till mig och kramade om mig.

-Hur mår du?

-Bra svarade jag.

-Seriöst?

Va? Vad menade hon skulle hon också vända sig mott mig.

-Du har ju papper på benet.

Sa Kajsa med ett leende och ett skratt.

Jag tittade på henne med ett leende och vi båda brast ut i skratt.

-Jag har saknat dig.

Sa jag.

-Och jag har saknat dig.

Vi båda log mot varandra.

Plötsligt kom mamma in.

-Hej Kajsa skulle jag kunna få prata med Alice en stund.

-Ja visst.

Kajsa gick ut från rummet.

-Hur mår du gumman?

-Bra. Hurså?

-Men herregud du har ju brutit benet!

-Jaha.

Helt ärligt så brydde jag mig inte så mycket. Jag hade ett brutet ben som kommer att läka.

-Jaja jag har något till dig.

Mamma sträckte ner handen i väskan. Hon började rota i väskan.

-åhh jag måste ha tappat den. Förlåt.

-Det gör inget.

Sa jag och log.

-Var är pappa?

-Han klarade inte av att komma.

Mamma blev ledsen och la till en suck.

-Okej.

Ärligt talat så gillar inte jag pappa så mycket så jag brydde mig inte så mycket.

*knack* *knack*

’’Vem kommer nu?!’’

Tänkte jag.

Jag tittade vid dörren och såg Lisa.